Mina röster till den avslutande omröstningen till Guldskölden på Svenska Fans är lagda. Se mina motiveringar i ett tidigare inlägg.
Kategori: Sport
Emma Green Tregaro, Dawit Isaak, Özil, Ola T, prinsessan och Carlén
Lite ont om tid och idéer för bloggen just nu. Jag har haft en massa tankar att förmedla, men inte haft tiden att fixa det när de var aktuella eller haft energin att göra några intressanta statistiska analyser kring idrott.
Emma Green Tregaro och Dawit Isaak
Jag ville till exempel skriva långt och smart kring Emma Green Tregaro och hennes naglar. Eller rättare sagt fundera kring varför människor jag respekterar fullt ut helt tappade fokus och diskuterade naglar istället för de större frågorna som låg bakom. Och hur ryggradslöst och fruktansvärt det svenska friidrottsförbundet betedde sig efteråt. Och hur bra Emma Green Tregaro hanterade hela situationen. Känns lite sent nu.
Förresten, varför är det inte en lika laddad handling att göra korstecknet, bära halsband med kors eller att be till högre makter på en idrottsarena? Jag har inget emot det, precis lika lite som jag har emot när Emma Green Tregaro lite sådär subtilt småfinurligt visar vad hon tycker om Rysslands hantering av homosexuellas och andras rättigheter.
Och förresten igen, vi är väldigt snabba med att fördöma Ryssland och deras stora stavhoppsstjärna, men glömmer att vi inte heller alltid tillåter folk att få propagera för mänskliga rättigheter och humanism. Minns ni att Örgrytes supportrar först blev bötfällda för en banderoll om Dawit Isaak? Det var ett tag sedan, men inte så himla längesen. Svenska Fotboll(s)förbundet gjorde det enda rätta och hävde senare beslutet, men disciplinnämnden visade någonstans ändå att vi kan vara väldigt rigida i vår syn här också.
Att påstå att politik och idrott inte hör ihop är för mig rent skitsnack. Idrotten är så mycket större än tävlingar och sport, den är närvarande överallt och jag hyllar idrottare som uttalar sig om människors lika värde, om orättvisor, om diskrimering och så vidare. Idrottare har inte en skyldighet att uttala sig, men en förbannad rättighet precis som alla andra männsikor.
Jag tycker så mycket, men skriver så lite
Jag skulle vilja sätta mig in i och skriva något om match fixing. Jag måste bara skriva något nytt inlägg om hat på och utanför idrottsarenorna. Tycker så mycket saker om det. Jag borde fundera och resonera kring Jack Vegas-maskiner och om de verkligen är försvarsbara för ett företag som påstår sig ta allvarligt på spelmissbruk.
Jag funderar att skriva något om Darlington FC (som de inte längre heter), men får inte tummen ur. Rekomenderar klippet nedan så länge. Älskar engelsk fotboll på halvlåg (men ändå helt okey) nivå.
Mesut Özil och Ola Toivonen
Transfer deadline day var alltså igår. Mesut Özils övergång till Arsenal var såklart den största nyheten. För mig är Özil topp tio i världen och åtminstone topp tre i sitt slag så jag ser det som en jättevärvning. Men ändå, efter att ha misslyckats med sina värvningar en hel sommar geniförklaras plötsligt Arsène Wenger och company.
Samma människor som småskrattat åt Wenger hyllar honom idag. För att han lyckas handla en spelare som Real Madrid verkar vilja bli av med. Missförstå mig rätt, jag gillar väldigt mycket med Wenger, men en värvning de sista minuterna före fönstret stänger kan omöjligt vara något att tokhyllas för. Perfekt fungerande klubbar gör klart sina värvningar långt tidigare. Jag är tveksam till om Arsenal har bredden i truppen för att kunna slåss i alla turneringar under hela säsongen i år heller, men de har onekligen en intressant förstauppställning. Förra årets fönster köpte de in en hel del toppspelare (folk som säger något annat måste missat något) och kanske är det tid för dessa att blomma riktigt ordentligt i år?
För mig är det helt omöjligt att förstå att ingen velat ha Ola Toivonen tillräckligt mycket för att få till en affär. Kommentarerna efter Aftonbladets artikel om honom går såklart mest ut på att håna honom för att han är så himla dålig i landslaget. Jag håller inte alls med om detta utan anser att han var ganska bra senast till exempel (då han blev totalsågad på de sociala medierna). Jag såg Ola i PSV flera gånger förra året och måste säga att jag imponerats ordentligt.
Prinsessan Madeleine och Oscar Carlén
Varför rapporterar Dagens Industri om att prinsessan är gravid? Och, framförallt, varför spekulerar de om när barnet blivit till? Dagens Industri!
Jag lider verkligen med Oscar Carlén.
Fridens Liljor tills nästa gång!
Darlington 3-1 Kendal Town
Erik Zabel dopad
En efter en erkänner cyklisterna från nittiotalet och dessförinnan att de dopat sig under långa perioder av sina karriärer. Nu är det Erik Zabel som lättar sitt hjärta
Också Erik Zabel var superdopad!
Erik Zabel, som 2007 sa att han endast experimenterat med EPO under en vecka, erkänner att han dopat sig långt mycket mer än vad som tidigare kommit ut. 
Jag gissar att mobben drar igång igen och kritiserar cyklingen och att alla är dopade. Kommentarerna på Aftonbladets text av fallet är än så länge bara två. Kalla mig för idiot, det har jag ingenting emot, men är inte säker på att cykel idag är fusksporten nummer ett som Marcus Eriksson Rosenström (toppkommentator såklart) skriver.
Min känsla är att cykelsporten tagit tag i problemen bra mycket mer än andra. Tyvärr finns en hel del av de gamla kvar inom sporten och gör den dels ifrågasatt, dels kanske fortfarande lite smutsig. För att helt, eller åtminstone så långt det är möjligt, bli fritt problemet måste dessa element bort.
MEN, jag tror verkligen att cykelsporten är väldigt mycket renare idag än för bara tio år sedan. Sporten är inte som förut. Du ser väldigt sällan extrema och omänskliga prestationer. I någon av de tre stora tourerna ser du mer sällan hur någon bara exploderar över en enda dag och tar en etappseger för att sedan falla tillbaka och inte visa något under resten av touren. Jag tror på riktigt att cykelsporten är renare än någonsin. Det betyder inte att den är ren, men renare. Framförallt ser du inte cyklister fullproppade med nytt blod längre. Då är det alldeles för stor risk att åka dit. Nu är nästa steg att ändra attityden mot allt som ligger i gråzonen också. Allt som ligger där borde vara självklart att undvika, så verkar det absolut inte vara idag.
Varför är det förresten så att friidrotten alltid klarar sina extrema dopingskandaler bättre än cyklingen?
Att Erik Zabel nu erkänner omfattande dopning är bra. Det var väldigt få cyklister på yttersta nivå som var rena under 90-talet. Det är lika bra att fortsätta rensa ut bort med dem från sporten, in med nytt blod 😉 och ändra därmed attityden hos alla inblandade. Jag är möjligen naiv, men jag tror fortfarande att vi kan komma till en nästan dopingfri cykelsport i synnerhet och idrott i allmänhet. Det är dock en väldigt lång väg kvar att vandra.
