Igår kritiserade jag Johan Bertilsson och förklarade varför jag tycker hans sågning av Nanne Bergstrand var idiotisk. Idag är det Sinan Ayranci som sågar sin gamla tränare, Gregg Berhalter. Det här fallet kanske är något annorlunda jämfört med Bertilssons. Sinan Ayranci har inte haft tid på sig att göra samma succé i Superettan (för Östersund) och har inte samma möjligheter att nå Allsvenskan snart. Berhalter har nu lämnat Hammarby (till skillnad från Bergstrand i Kalmar FF). Men, jag säger som igår. Jag förstår verkligen Ayranci och gillar någonstans att han säger sin mening. Dock, var har han att vinna på det? Det är ingen hemlighet att Ayranci och Berhalter kom på kant med varandra. Är det inte bättre att låta det vara så?

Spelare pratar ofta om att de är professionella. För mig är en del av jobbet att hålla käft i media – inte i allmänhet, jag älskar frispråkiga fotbollsspelare – men man borde verkligen akta sig för att kritisera lagkamrater eller tränare. Jag ser inte vitsen, mer än att det ger inre tillfredsställelse på kort sikt.

Man kan omöjligt veta om ens vägar möts igen, eller om publika kritiska uttalanden sätter stopp för en framtida transfer. Därför – Håll tyst!

Sinan Ayranci är fortfarande ung och har säkert mycket att lära, både på och utanför fotbollsplanen. Jag hoppas för hans skull att han få en fin karriär, potentialen finns där onekligen. Jag tror dock han gör bäst i att akta sig att öppet kritisera gamla tränare (eller annan personal).