En efter en erkänner cyklisterna från nittiotalet och dessförinnan att de dopat sig under långa perioder av sina karriärer. Nu är det Erik Zabel som lättar sitt hjärta
Också Erik Zabel var superdopad!
Erik Zabel, som 2007 sa att han endast experimenterat med EPO under en vecka, erkänner att han dopat sig långt mycket mer än vad som tidigare kommit ut. 
Jag gissar att mobben drar igång igen och kritiserar cyklingen och att alla är dopade. Kommentarerna på Aftonbladets text av fallet är än så länge bara två. Kalla mig för idiot, det har jag ingenting emot, men är inte säker på att cykel idag är fusksporten nummer ett som Marcus Eriksson Rosenström (toppkommentator såklart) skriver.
Min känsla är att cykelsporten tagit tag i problemen bra mycket mer än andra. Tyvärr finns en hel del av de gamla kvar inom sporten och gör den dels ifrågasatt, dels kanske fortfarande lite smutsig. För att helt, eller åtminstone så långt det är möjligt, bli fritt problemet måste dessa element bort.
MEN, jag tror verkligen att cykelsporten är väldigt mycket renare idag än för bara tio år sedan. Sporten är inte som förut. Du ser väldigt sällan extrema och omänskliga prestationer. I någon av de tre stora tourerna ser du mer sällan hur någon bara exploderar över en enda dag och tar en etappseger för att sedan falla tillbaka och inte visa något under resten av touren. Jag tror på riktigt att cykelsporten är renare än någonsin. Det betyder inte att den är ren, men renare. Framförallt ser du inte cyklister fullproppade med nytt blod längre. Då är det alldeles för stor risk att åka dit. Nu är nästa steg att ändra attityden mot allt som ligger i gråzonen också. Allt som ligger där borde vara självklart att undvika, så verkar det absolut inte vara idag.
Varför är det förresten så att friidrotten alltid klarar sina extrema dopingskandaler bättre än cyklingen?
Att Erik Zabel nu erkänner omfattande dopning är bra. Det var väldigt få cyklister på yttersta nivå som var rena under 90-talet. Det är lika bra att fortsätta rensa ut bort med dem från sporten, in med nytt blod 😉 och ändra därmed attityden hos alla inblandade. Jag är möjligen naiv, men jag tror fortfarande att vi kan komma till en nästan dopingfri cykelsport i synnerhet och idrott i allmänhet. Det är dock en väldigt lång väg kvar att vandra.
